För jag har tagit studenten

Och så var det äntligen min tur att kasta mig ut i vuxenlivet. Förra fredagen så tog jag, som inte alla kanske vet studenten!! En dag blandad med tårar, skratt och en massa skrikande haha. Det kom några tårar under utspringet när jag insåg att nu är det slut. Nu var det dags att lämna min fantastiska klass och vardagen som varit min trygghet i alla dessa år. Jag var otroigt glad en samtidigt så ledsen, en mycket märklig stund 
 
Jag lyckades även pricka in en förkylning lägligt till studenten också... Så feber dagen innan, feber på studentdagen och dagen efter, samt en borttappad röst. Kan alltså inte efter en vecka skrika och min röst är sjukt mörk och hes haha. Har fått frågor om jag druckit whisky medans andra drar kopplingen och förstår att det beror på studentfirande. Lite opraktiskt att jobba i butik och behöva prata hela dagarna när rösten sviker en, men det har ju gått ändå :) Jag måste även säga att jag är så otroligt stolt över mig själv. Att lilla jag i nian kunde välja helt rätt linje för mig är ju helt galet? Jag har alltså presterat och fått A i alla grafisk design kurser vi haft och blev därför tilldelad ett stipendium på studentdagen. Jag skulle aldrig velat gå en annan linje om jag fått välja igen. Så jag får tacka skolan för att det damp ner en broschyr i brevlådan som förändrade mina tankar helt. 
 
Vad gör jag nu efter studenten då? Till skillnad från många andra så började jag jobba igen på måndagen efter studenten, så ingen panik över livet här inte. Mångas to do grej på måndagen var ju att gå till arbetsförmedlingen. Jag kan inte beskriva hur skönt det faktiskt är att ha ett jobb och en bra inkomst. Dröjer nog tyvärr ett tag innan jag kan stå på helt egna fötter men så är det väll för de flesta? Så nu är det väll hög tid att leva lite känner jag. Efter studenten införskaffade jag mig nämligen en Mac Book Pro 13" (!!) och jag kunde inte varit mer nöjd över mitt köp! Beställde även precis hem en Iphone 7 hehe då min nuvarande telefon sjunger på sista versen. Så nu är det köpstopp ett tag framåt som ni kanske förstår men jag kunde inte varit mer nöjd med mina dyra inköp. 
 
Nu till bloggen som stått tom fram och tillbaka. Som jag skrivit innan så är bloggen min frizon, en zon där jag kan fokusera på att skapa och ha kul. Därför vill jag aldrig tvinga fram något då det roliga försvinner någonstans där på vägen. Av den anledningen har bloggen stått tom ett tag. Att producera halvtaskiga inlägg på grund av att jag är stressad känns inte alls kul och är inte kul för er att läsa heller såklart. Nu känner jag mig dock på banan igen så jag hoppas att ni hänger kvar då jag verkligen vill lyfta bloggen ett snäpp. Välkomna till Matildas blogg 2.0.
 
 

Vad hade du på dig?

Har en man någonsin fått frågan - Hatar du kvinnor? I Mathildas & Andreas poddserie "Var femte kvinna" gästade författaren Katarina Wennstam och sa precis detta. Hennes ord är något jag haft svårt att släppa, för det var så spot on. Som hon sa, har en man som våldtagit en kvinna någonsin fått frågan, hatar du kvinnor? Skulle inte tro det tyvärr. Men en tjej som kämpar för kvinnors rättigheter är automatiskt en manshatare? En man som tvingar sig på en tjej med våld är däremot ingen kvinnohatare? En man som aktivt väljer att förstöra livet för sitt offer anklagas aldrig för att hata kvinnor. 
 
Jag har otroligt svårt att förstå varför en kvinna som kämpar för kvinnors rättigheter i samhället ses som en manshatare? Är män så lättkränkta att de inte tål att en tjej tar plats i samhället och vägrar inse att jo, män har det bättre ställt i dagens samhälle? Och sen de som tycker att feminism är onödigt för vi har ju DET SÅ BRA här i Sverige... Klart att vi har det bättre ställt än i många andra länder, men än finns det så mycket som behövs förbättras. Som inför en utekväll där tjejer bör räkna med att bli taffsade på klubben eller bli avklädda med en blick. Vi får lära oss att aldrig gå ensamma för då är man sårbar och ett enkelt byte. Vi får lära oss att med en kort kjol eller en urringning då ber du om det. Att ha ett överfallslarm med sig när man vet att man ska gå ensam är inte ovanligt och då finns det alltså folk som hävdar att feminism inte behövs? Och när det ända vi hör är "vad hade du på dig?" och "var du verkligen tillräckligt full för att inte förstå vad som hände?" då är det dags för ALLA att inse vilket samhälle det är vi lever i. 
 
För att dra en personlig upplevelse så för någon månad sen när jag skulle gå från tåget till min bil som var relativt avlägsen och på ett ställe där man inte kommer vidare, så hade jag hjärtat i halsgropen. Klockan kan väll ha varit ca tio och det var bara jag och en man som gick bakom mig på parkeringen. Jag var nästan framme vid bilen när jag tittar bakåt och mannen går i riktning mot in bil. Det var säkert egentligen ingenting men jag kastade mig i princip in i bilen och körde därifrån. När jag kommit in i bilen vek mannen av mot sin bil som stod på andra sidan av parkeringsraderna men FY vad obehagligt det var. Det jag reagerade på i efterhand var hur häftig min reaktion blev, det var inget jag kunde styra över. Jag hatar att man som tjej ska behöva vara gå runt och vara rädd. Jag hatar att män kan ha den inverkan på mig och många andra tjejer. 
 
Det jag reflekterar mest över är dessa medelåldersmän. Män i stadiga 40-års åldern som vräker ur sig de mest chockerande saker och beter sig som att ingen ser. Jag undrar om de reflekterar över att tjejen de precis tittade på skulle kunna vara deras dotter. När mitt inlägg om objektifieringen av kvinnokroppen blev publicerat på Nyheter24a så fick jag de sjukaste kommentarerna och då var det en man som kommenterade någonting otroligt dumt (kan inte komma ihåg exakt vad). Då gick min pojkvän in och ifrågasatte om han hade velat att en man i hans ålder skulle lägga en sådan kommentar till hans dotter och han tog sen bort sin kommentar.
 
Om jag blir mamma någon gång i framtiden så vill inte jag behöva lära mina barn att se upp för sliskiga gubbar och alltid behöva vara orolig när de går utanför dörren. Jag vill inte behöva stoppa ett överfallslarm i deras väska eller fundera på om de behöver lära sig självförsvar. Om det blir en pojke så kommer jag lära honom hur man ska behandla tjejer och kvinnor i sin närhet - något som borde vara en självklarhet för ALLA. Jag kämpar inte bara för denna generationens skull, jag kämpar även för de kommande. 
 
Bild från Pinterst.
 

Matilda Holmberg, 19
Matilda heter jag och bloggar om mode, girl power, fotografering och livet. Jag har precis tagit studenten efter att ha pluggat grafisk design I tre år. Så just nu försöker jag klura ut livet helt enkelt medans jag jobbar som butikssäljare på Granngården.

Jag är en tjej som inte tar skit och det omfamnar innehållet av min blogg väldigt bra. En feminist som gillar att utmana skulle man också kunna säga. Hoppas ni stannar!