Lär dig att värdesätta tiden med dig själv

Många av er när ni läser rubriken tänker kanske, vadå värdesätta tiden man har med sig själv? Jo, den personen i vår omgivning som aldrig försvinner är ju just oss själva. Att lära sig att trivas med sig själv har jag blivit tvungen till sen barnsben egentligen. Jag har alltid varit en väldigt glad individ som sprider mycket glädje runt omkring mig. Mitt problem har dock alltid varit att jag ofta haft svårt med att hitta närmre vänner. Inte kompisar som man säger hej och pratar lite löst med utan nära vänner. Vänner du berättar hemligheter för och som du kan ringa mitt i natten och de kommer om du behöver dem. En sådan vän har jag haft en gång, men när vi gick skilda vägar så har jag aldrig hittat min person igen. Därför har jag lärt att uppskatta mig själv och vara stark i mina beslut och åsikter. För åsikter och beslut vet vi nog alla mycket väl om kan förändras när man är i ett "gäng". Ibland tror jag inte ens man tänker på det förrän man lämnat den bubblan, när man tvingas till att ta egna beslut. Så var det iallafall för mig. 
 
Ibland känner jag såklart att det är extra jobbigt att inte ha en vänskapskrets som "alla andra" har. Jag vet ju att så inte är fallet för många men som alltid, det vi ser i sociala medier påverkar oss - såklart. Där ser man vänner som är ute och äter, vänner som har picknick, vänner som umgås, ja ni alla vet säkert vad jag pratar om. Det är klart att jag suttit och gråtit till ögonen varit röda men här är jag nu. Förr tänkte jag ofta på hur jag saknade en bästavän, men inte längre. Nu känner jag mig bekväm i mitt eget sällskap, har lärt mig att uppskatta tiden jag har och lägga den tiden på saker som gynnar mig
 
 
 
 
En ledig dag för mig numera betyder en hel dag att spendera på min hobby - fotografering. Jag tror att det är viktigt att hitta saker man mår bra av och lägga sitt fokus där. För är det en sak jag lärt mig är det att får du göra saker du blir glad av, då mår du bra. Gör du och din partner slut till exempel, kom fram till - vad gillar jag att göra? Man tvingas nästan till det för allt annat försvinner, det är du som är kvar och det är du som ska må bra. Jag kan dra en personlig historia. När jag gjorde slut med min pojkvän i början på gymnasiet spenderade jag nästan all min tid med han och hans kompisar. Det bästa gänget människor jag haft i mitt liv utan tvekan. Men vad gör man när man gör slut med en person i det gänget? För min del så bröts kontakten ganska abrupt, vet egentligen inte varför men så blev det. Jag träffar dessa människor ibland och det är samma gamla härliga känsla när man träffar dem nu, ett par år senare så det är jätte härligt. Jag hade bara önskat att det hade utspelat sig annorlunda där för ett par år sen, men glad är jag att jag fick möjlighet att lära känna dem iallafall.
 
Men åter till att hitta det man mår bra av. Jag personligen hatar att träna men en annan kanske hittar sitt kall i den svåra stunden inser att DETTA ÄLSKAR JAG. Eller man kanske som jag gjorde, hittar tillbaka till kärleken för böcker. Det finns så många olika saker att prova på och ofta har man rätt mycket med tid innan man hittat just DEN sysslan man gillar att göra. Så mitt tips till alla som känner sig ensamma av olika anledningar - prova något nytt eller grotta ner dig i något du vet att du redan gillar! En annan sak är att mår du bättre är det lättare att ta nya möjligheter och hitta värdet i livet igen. Så har det verkligen varit för mig iallafall. Jag tog studenten i somras och jobbade väldigt hårt för mina betyg, jobbade 50% utöver skolan ett bra tag innan studenten och strax efter studenten tog jag beslutet att jag och min häst inte var rätt för varandra. Ni hör, livet vändes upp och ner och en sjuk mängd stress på det, not good. Detta tog nog ut sin rätt för ett bra tag pratade jag knappt, hade ingen energi alls och bara var helt tom. När jag fick upp ögonen för min kamera igen var det som att hela livet vände. Energin kom tillbaka och jag kände mig levande igen. Saker som hade kännts som bly på mina axlar var nu betydligt lättare och livet var roligt igen. Det jag vill säga till alla er som känner er nere eller ensamma, det är inte hopplöst. Hitta DIN glädje i livet innan du hänger upp din lycka på andra. Personer i din omgivning kommer och går men den fasta punkten i ditt liv ska alltid vara, du. Var din egen stöttpelare helt enkelt. 
 
 

Vad hade du på dig?

Har en man någonsin fått frågan - Hatar du kvinnor? I Mathildas & Andreas poddserie "Var femte kvinna" gästade författaren Katarina Wennstam och sa precis detta. Hennes ord är något jag haft svårt att släppa, för det var så spot on. Som hon sa, har en man som våldtagit en kvinna någonsin fått frågan, hatar du kvinnor? Skulle inte tro det tyvärr. Men en tjej som kämpar för kvinnors rättigheter är automatiskt en manshatare? En man som tvingar sig på en tjej med våld är däremot ingen kvinnohatare? En man som aktivt väljer att förstöra livet för sitt offer anklagas aldrig för att hata kvinnor. 
 
Jag har otroligt svårt att förstå varför en kvinna som kämpar för kvinnors rättigheter i samhället ses som en manshatare? Är män så lättkränkta att de inte tål att en tjej tar plats i samhället och vägrar inse att jo, män har det bättre ställt i dagens samhälle? Och sen de som tycker att feminism är onödigt för vi har ju DET SÅ BRA här i Sverige... Klart att vi har det bättre ställt än i många andra länder, men än finns det så mycket som behövs förbättras. Som inför en utekväll där tjejer bör räkna med att bli taffsade på klubben eller bli avklädda med en blick. Vi får lära oss att aldrig gå ensamma för då är man sårbar och ett enkelt byte. Vi får lära oss att med en kort kjol eller en urringning då ber du om det. Att ha ett överfallslarm med sig när man vet att man ska gå ensam är inte ovanligt och då finns det alltså folk som hävdar att feminism inte behövs? Och när det ända vi hör är "vad hade du på dig?" och "var du verkligen tillräckligt full för att inte förstå vad som hände?" då är det dags för ALLA att inse vilket samhälle det är vi lever i. 
 
För att dra en personlig upplevelse så för någon månad sen när jag skulle gå från tåget till min bil som var relativt avlägsen och på ett ställe där man inte kommer vidare, så hade jag hjärtat i halsgropen. Klockan kan väll ha varit ca tio och det var bara jag och en man som gick bakom mig på parkeringen. Jag var nästan framme vid bilen när jag tittar bakåt och mannen går i riktning mot in bil. Det var säkert egentligen ingenting men jag kastade mig i princip in i bilen och körde därifrån. När jag kommit in i bilen vek mannen av mot sin bil som stod på andra sidan av parkeringsraderna men FY vad obehagligt det var. Det jag reagerade på i efterhand var hur häftig min reaktion blev, det var inget jag kunde styra över. Jag hatar att man som tjej ska behöva vara gå runt och vara rädd. Jag hatar att män kan ha den inverkan på mig och många andra tjejer. 
 
Det jag reflekterar mest över är dessa medelåldersmän. Män i stadiga 40-års åldern som vräker ur sig de mest chockerande saker och beter sig som att ingen ser. Jag undrar om de reflekterar över att tjejen de precis tittade på skulle kunna vara deras dotter. När mitt inlägg om objektifieringen av kvinnokroppen blev publicerat på Nyheter24a så fick jag de sjukaste kommentarerna och då var det en man som kommenterade någonting otroligt dumt (kan inte komma ihåg exakt vad). Då gick min pojkvän in och ifrågasatte om han hade velat att en man i hans ålder skulle lägga en sådan kommentar till hans dotter och han tog sen bort sin kommentar.
 
Om jag blir mamma någon gång i framtiden så vill inte jag behöva lära mina barn att se upp för sliskiga gubbar och alltid behöva vara orolig när de går utanför dörren. Jag vill inte behöva stoppa ett överfallslarm i deras väska eller fundera på om de behöver lära sig självförsvar. Om det blir en pojke så kommer jag lära honom hur man ska behandla tjejer och kvinnor i sin närhet - något som borde vara en självklarhet för ALLA. Jag kämpar inte bara för denna generationens skull, jag kämpar även för de kommande. 
 
Bild från Pinterst.
 

Nej jag är ingen manshatare

Vissa av er har kanske missat inlägget om kvinnorkroppen jag skrev häromdagen (läs här isåfall). Nu har den med lite modifieringar kommit ut på Nyheter24:as debattsida och ja man blir mörkrädd av kommentarerna. När mitt förra inlägg postades där om den kvinnliga bröstvårtan var det inte på långa vägar så många kommentarer som det redan är nu. Gå gärna in och läs innan ni fortsätter läsa för att förstå bättre. Det är många som hånar mig på alla sätt och vis och hävdar att jag säger att det inte är okej att säga att någon är vacker? Det är inte det jag menar, vilket man förstår om man läser hela artikeln. Det jag menar är att varför måste det alltid handla om hur vår kropp ser ut? 
 
Problemet med dagens samhälle är att man som tjej främst inte vågar röra sig ute på natten utan sällskap. Varför är det så? Jo det är poängen med mitt inlägg. Många misstolkade det grovt då rubriken Nyheter24 valde inte var den bäst passande kanske men hade de som kommenterat tagit sig tid att läsa hade de förstått. Vilket de flesta uppenbarligen inte gjorde. Jag är van att vara stark och har alltid varit den som inte bryr sig och därför känner jag att det är viktigt att få folk att öppna ögonen. 
 
Det var många kommentarer om mitt val att lägga upp en bild i underkläder och det var helt enkelt för att - jag ber aldrig om din kommentar. Om jag går i jeans och T-shirt eller tar en bild i underkläder så är det ingens bussiness. Tro mig, jag funderade både två och tre gånger på om jag verkligen skulle lägga upp den men till slut var det de som gjorde att jag la upp den. För varför ska jag behöva känna en sån ångest för en så naturlig sak som det? 
 
Många kallade mig även manshatare och jag kopplar inte riktigt varför? För att jag enbart skrev om hur kvinnors kroppar objektifieras för det är det jag känner till och själv upplevt? Jag hänger inte riktigt med i deras argument men de hade sääkert ett bra argument till deras kommnetarer. Jag är verkligen ingen manshatare och det är fri yttrandefrihet i Sverige så de har lika mycket rätt till att skriva om detta som jag har. Så go for it om ni känner er så kränkta! Tillägas ska att jag i princip enbart har killkompisar och alltid trivts bäst i deras sällskap så någon manshatare kan jag inte anklagas för att vara. Jag hatar enbart män och killar som inte vet vad ömsesidig respekt är. 
 
På min blogg vill jag att du som kommer in ska känna dig peppad. Jag vill att du ska komma hit och känna att om hon gjorde det så kanske även jag vågar. Jag vill helt enkelt att min blogg ska vara ett peppande ställe där vi tjejer håller ihop och stärker varandra. Det behövs verkligen mer girl power i världen och jag vill vara en del av den spridningen. 
 
Tidigare inlägg

Matilda Holmberg, 19
Matilda heter jag och bloggar om mode, girl power, fotografering och livet. Jag har precis tagit studenten efter att ha pluggat grafisk design I tre år. Så just nu försöker jag klura ut livet helt enkelt medans jag jobbar som butikssäljare på Granngården.

Jag är en tjej som inte tar skit och det omfamnar innehållet av min blogg väldigt bra. En feminist som gillar att utmana skulle man också kunna säga. Hoppas ni stannar!